- Ett kejsarsnitt ärrar livmodern, vilket kan göra kommande graviditeter och förlossningar mer problematiska, säger Maria Krång Lundekvam som är obstetriker (förlossningsläkare) och gynekolog. Det är en stor bukoperation, vilket man inte får glömma bort.
Alltfler förlossningar slutar med kejsarsnitt, ungefär 17 %. Det blir vanligare att kvinnor väljer kejsarsnitt, på grund av rädsla eller för att undvika risken för bristningar och andra skador. Även om kejsarsnitten är mycket säkra idag, med små risker för kvinnan och för barnet, kan de medföra andra problem.
- Det är förståeligt att kvinnan känner rädsla inför förlossningen. Att undvika rädslan genom till exempel kejsarsnitt är tyvärr ingen lösning i längden. Att istället möta rädslan, och faktiskt gå igenom en vaginal förlossning, kan vara en hjälp för att bli en starkare och tryggare person, säger Maria.
Förlossningen är ofta oerhört känsloladdad. För föräldrarna är varje förlossning unik. Särskilt för förstagångsföderskor är allt nytt och kanske svårt att förstå. För en del blir förlossningen en svår upplevelse, där känslan efteråt är kanske snarast ilska eller rädsla. En del mammor blir så avskräckta av sin första förlossning att de inte vill föda igen.
- Negativa förlossningsupplevelser kan ofta bottna i brister i bemötandet, berättar Maria. Det kan handla om barnmorskor som inte förstår blivande föräldrars oro och bekymmer, och inte tar hand om deras rädsla på rätt sätt. Det kan också handla om outtalade förväntningar från föräldrarna som barnmorskan inte har någon chans att gissa sig till.
Läkare kan också upplevas som bryska och oförstående. Läkaren kallas in när något har gått snett och står ofta inför snabba och svåra beslut, berättar Maria.
- Läkaren kan behöva komma in och styra situationen, berättar Maria. Tända lamporna, säga åt kvinnan att stå eller sitta på något annat sätt, besluta om instrumentell förlossning eller snitt.
Många förlossningsavdelningar strävar efter att skapa en hemlik och harmonisk känsla, med värmeljus och att kvinnan får känna efter vilken position som känns bäst. Om läkaren bara går in och tar över på förlossningsrummet kan omställningen naturligtvis bli ganska chockartad för många kvinnor.
- Det här är något läkaren behöver tänka på, fortsättar Maria. Det är kanske inte nödvändigt att rusa in i förlossningssalen, tända lysrören och sätta igång med sugklockan utan att kvinnan och hennes partner får en chans att förstå vad som händer. Det beror givetvis på hur akut läget är.
Feltoleransen är extremt låg vid förlossningar, naturligt nog. Förlossningar ska sluta med en frisk mamma och ett friskt barn. Sverige hör också till de länder i världen som har absolut säkrast förlossningar. Detta kan dock ha lett till en överdrivet hög försiktighet med alltfler kejsarsnitt. Den ökade andelen snitt har inte lett till att färre barn dör i samband med förlossningen.
- När barnet har gått för långt ner i förlossningskanalen är det mycket svårare att utföra kejsarsnitt om det skulle behövas, berättar Maria. Om något då går fel längre fram blir läkaren tvungen att använda sugklocka eller genomföra mycket mer riskfyllda snitt. Därför väljer en del läkare, för att vara på den säkra sidan, att utföra kejsarsnitt i ett tidigt skede.
- En följd av detta blir ju att läkarna får mindre träning i andra sätt att hantera förlossningar. Det kräver övning att använda sugklocka eller förlossningstång, det krävs lite mod att börja använda de instrumenten. Samma sak med barn som är vända åt fel håll, såsom vid sätesbjudning då det krävs övning för att utföra yttre vändning av barnet.
Det finns metoder för att göra förlossningen till en bra upplevelse för den födande kvinnan. Det är centralt att mamman är så förberedd som möjligt, för att bättre förstå vad som händer och för att kunna slappna av och fokusera på det som är viktigt.
- Det går inte att styra en förlossning helt och hållet, den följer sitt eget förlopp, berättar Maria. Men att ta reda så mycket som möjligt om vad som kommer att hända och vad man kan göra i de olika faserna gör att förlossningen kan gå lättare. Det underlättar också i kommunikationen med personalen.
För mycket rädda blivande mammor finns det Aurora-kliniker runt om i Sverige, där specialutbildad personal hjälper kvinnorna att bearbeta sin rädsla.
Förlossningspersonalen kan också göra mycket, bland annat genom att se till att förlossningen går i rätt tempo. Kvinnan ska helst inte komma in på förlossningsavdelningen förrän det aktiva skedet har kommit igång, så att personalen inte börjar göra åtgärder för tidigt. Det finns vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska säga att förlossningen gått in i det aktiva skedet. Samtidigt är det viktigt att se till att inte förlossningen drar ut för mycket på tiden. Efter allt för långt förlossningsarbete kan kvinnans livmoder bli alltför trött för att orka krama ut barnet.
- Vi läkare måste våga förmedla ett budskap att även om det gör ont att föda barn så finns det otroligt många positiva faktorer. Lösningen är inte att undvika det man är rädd för utan att man möter rädslan och blir tryggare och starkare som person, avslutar Maria.