OmVård - Jämför svensk vård

Hur sätts patienten i centrum?

KVALITET I VÅRDEN


2009-08-31 17:21

Fokusera på patienterna och skynda på IT-utvecklingen. Så sammanfattades debatten på Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s seminarium ”Om vård och effektivitet” under Almedalsveckan i somras. Min undran är då: * om alla nu är så rörande överens, varför går det så långsamt? * Vilka hinder ligger i vägen för att det skall genomföras? * Kan det kanske bero på att det finns flera huvudmän inom den svenska vården och på kravet att alla landsting skall upphandla it-tjänsterna var för sig?

Min undran är då:

  • om alla nu är så rörande överens, varför går det så långsamt?
  • Vilka hinder ligger i vägen för att det skall genomföras?
  • Kan det kanske bero på att det finns flera huvudmän inom den svenska vården och på kravet att alla landsting skall upphandla it-tjänsterna var för sig?

Som en numera erfaren vårdkonsument sedan några år tillbaka kan jag verkligen instämma att effektiviteten i vården skulle bli bättre med patienten i centrum.

Att fokus i många fall har i stället legat på organisationen med åtföljande bristande hänsyn till patienten är det många med mig som kan instämma i.

Som exempel på när kommunikationen mellan vården och patienten och inom vårdorganisationen inte fungerat kan jag ta de otaliga gånger jag och många andra har fått efterlysa remisser som glömts bort eller inte kommit fram alls, telefonkontakter som har misslyckats och läkare som har varit frånvarande vid avtalade tider. Om detta går det bl.a. att läsa om i antologin ”Recept för vården” under mitt bidrag ”Du ser ju så frisk ut” med redaktör Jane Cederqvist, (SNS förlag 2008).

Där berättar jag om mina trettio år med vården som ledde fram till en lungtransplantation.

Jag har den ovanliga sjukdomen LAM som innebär att lungorna bryts ner av en abnorm tillväxt av glattmuskelvävnad. Symptomen är tilltagande andfåddhet vid ansträngning och återkommande lungkollapser. Det kan också medföra blodhosta, bröstsmärta och lymfkörtelförstoring. Hittills har uppfattningen varit att det inte finns någon bot eller behandlig.

Nu fem år efter min lungtransplantation med regelbundna provtagningar på den närliggande vårdcentralen och en bra dialog och kontakt med den ansvarige specialisten på hemortssjukhuset och med transplantationsmottagningen i Göteborg fungerar vårdvardagen bra för mig. Dock skulle kommunikationen och kontakterna bli mer effektiv med ett fungerade it-nätverk mellan alla berörda parter.

Om det hade funnits ett gemensamt och fungerade it-system inom vården tidigare hade t.ex. digitala bilder kunnat skickas till specialister på flera sjukhus på ett enkelt sätt för att lättare finna någon specialist som kunde tyda bilderna och kanske hade då mina läkare kunnat finna information och kunskap om min ovanliga diagnos LAM.

Genom eget sökande med den moderna it-tekniken var det jag som fann de senaste forskningsrönen om LAM -sjukdomen och kunde ge dem till mina doktorer och andra berörda inom vården. Jag var ju angelägen om att överleva.

Eget ansvar

Utifrån de system som då rådde och troligtvis fortfarande råder inom vårdsystemet krävs det att man som patient är steget före. Att vara steget före kan innebära att man orienterat sig om sin situation och har god kommunikation med vårdgivarna och de ”kringtjänster” en patient är i behov av. Det innebär  att ett stort ansvar läggs på patienten eller dennes anhöriga.

Vad händer om man som patient eller anhörig inte klarar detta?

Att bli sin egen vårdagent tycks just nu vara en framkomlig väg inom vården. För en patient som inte orkar eller har energi nog, finns det förhoppningsvis någon anhörig som kan agera agent. Men hur blir det för dem som inte har kraft nog, som har svårt att tala för sig eller har ”fel” språk? Vem har tid och lust att lyssna då? Hur blir det med dem som inte är så bra orienterade i samhället idag och inte vet vilka rättigheter som finns?

Företaget Facit EU Care har som affärsidé att förmedla vårdtjänster för svenskar utomlands. Kan det vara en ny framkomlig väg i framtiden för patienterna att även ha en vårdagent som vägleder om vårdmöjligheter inom Sverige? Kanske skapas ett nytt yrke, vårdagentens, eller omformas en redan befintlig yrkeskategori till vårdagent?

I Dagens Industri den 18 augusti finns ett reportage om hur patienten sätts i centrum med hjälp av ett nytt patientregister. Den nya svenska vårdmodellen skall bestå av en plattform med ett kvalitets- och patientregister. Målsättningen med registret är att samla information för att kunna bidra till utvecklingen av nya terapier och för att kunna ge en mer individualiserad vård. Man beräknar även att inom 5 år få en mer resultatstyrd vård.

Idéerna till det nya registret finns i en rapport från Boston Consulting Group med Astra Zeneca och Carla Bennet AB som medfinansiär. Investeringarna beräknas att uppgå till 5 miljarder. Denna nya vårdmodell ses även den som en stor exportmöjlighet.

Är det de privata vårdaktörerna som driver vårdorganisationen framåt?

Ovan nämnda exempel visar en ny väg genom vården där flera parter behövs för vårdens fortsatta utveckling. Dessa kan vara: Privata aktörer med investeringar, landstingen, universiteten och forskningen, men även nätverk där både patienter och läkare arbetar tillsammans för att få nya infallsvinklar på olika sjukdomsförlopp och diagnoser. It-tekniken kan skapa både effektiva administrativa rutiner inom vården samt en stor kunskapsbank genom databaser och register över behandlingar och sjukdomar.

Just i en sådan bank hoppas jag att man i framtiden kan vara uppdaterad på just min ovanliga diagnos LAM, så att mina medpatienter kan få all tänkbar information om vård och optimal behandling.

Kanske kan en del av den förväntade vårdexporten, som även kan leda till vårdimport, inte bara ge tillbaka en del av den finansiella investeringen i projektet utan även en investering för patienten. Patienten kan sättas i centrum med hjälp av it-lösningar.

Men trots alla möjliga tekniska lösningar får man inte glömma att en viktig del i att sätta patienten i centrum är den mellanmänskliga relationen – relationen mellan läkare och annan sjukvårdspersonal och patienten.

När får vi då se ett resultat av Almedals-seminariets enhälliga uppfattning att vi bör snabba på it-utvecklingen? Tekniken existerar redan. Är det den gemensamma samordningen och besluten och finansieringen som saknas? Eller är det den tunga vårdadministrationen som är bromsklossen? Eller är det helt enkelt fråga om makten över vården?

Anette von Koch

Anette von Koch är ordförande i LAM Academy, som är ett samarbetsprojekt mellan Lund-Allergikliniken Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och LAM-patienter och deras anhöriga.

Vill du också debattera vårdens kvalitet på OmVård.se?

Ring till Kerstin Beckman på 070  86 95 20 eller maila på kerstin.beckman@omvard.se

SKRIV KOMMENTAR

Ditt namn (obligatoriskt) Epost (obligatoriskt) Hemsida Kommentar (obligatoriskt)

Din kommentar publiceras omedelbart i samband med aktuell artikel. I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Anette von Koch
debatt@omvard.se
Dela med andra
| Fler
2kommentarer
2009-09-02 09:09
Jag vet inte om min åsikt räknas i det här fallet, för jag tillhör den stora grupp människor som inte är kroniker. Jag har underde två senaste veckorna dock tvingats söka sjukvård två gånger (akut och vårdcentral) och båda gångerna var bemötande, undersökning och behandling helt enkelt toppen. Och jag minns de andra gånger jag sökt vård för olika småsaker: inga problem då heller.

Jag tror ärligt talat att det bemötande sådana som jag får helt enkelt blir bättre eftersom vi inte är patienter hela tiden och därför klarar oss ifrån missar som kroniker drabbas av. Men jag tror också att vi är en tyst majoritet: de flesta i landet är ju faktiskt kärnfriska.
2009-09-13 09:49
Sann artikel p NEWSMILL "Vårdens Problem och Lösning":

http://newsmill.se/artikel/2009/09/12/f-d-moderatpolitiker-vardens-problem-och-losning

[funkar ej? kopiera in länken i din webläsares adressfält . Ta bort ev. mellanslag]