I Sverige finns det ingen patienträttighetslag, som reglerar vad du som patient har rätt till i vården. Istället har landstingen och vårdgivarna en mängd skyldigheter gentemot medborgarna.
Upplägget innebär bland annat att du som patient inte kan kräva en viss behandling eller vård. Det går inte att driva rättsprocesser för att man fått för lite vård. Däremot kan du få ersättning från patientförsäkringen, se När något går fel. Landstingen får samtidigt inte smita från sitt ansvar att ge vård.
Landstingen måste erbjuda medborgarna medicinsk bedömning, om det inte är uppenbart onödigt. De måste också ge vård till akut sjuka, även om de inte bor där.
De måste ge vård som är god och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter som har det största behovet har företräde till vården. Vården ska slutligen ges med respekt för människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.
Däremot finns det inga lagar som säger vilken nivå det ska vara på vården, eller vilka behandlingar som ska användas. Det är landstingen som avgör vad de ska erbjuda för vård och till vilka.
Alla landsting prioriterar inom vården, eftersom det finns mer behov än det finns resurser. Några landsting gör det öppet, till exempel Jämtlands Läns landsting och Landstinget Västmanland. På PrioriteringsCentrum kan du se vad dessa landsting gör och vad som inte ingår.
All vård i Sverige är frivillig och i lagstiftningen finns flera möjligheter att säga nej. Du får vägra behandling och mediciner. Du får säga nej till att prover sparas. Du behöver inte vara med i forskningsprojekt och du kan säga nej till att vårdpersonal under utbildning är med vid vårdbesöket.
Om du vårdas under Lagen om rättspsykiatrisk vård, Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller enligt Smittskyddslagen är dina möjligheter att säga nej begränsade.
Sedan årsskiftet 09-10 har du möjlighet att välja vårdgivare i primärvården. Det måste alla landsting erbjuda till sina medborgare. Däremot kan landstinget lägga begränsningar på hur ofta du får välja och välja om.
Du har också rätt att välja behandling, om det finns flera lika bra metoder. Läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster ska informera om vilka alternativ som finns.
Om du har en mycket allvarlig sjukdom eller om det inte är helt klart vilken behandling som är bäst har du rätt att få en andra bedömning, en så kallad Second opinion. Det får du göra också om behandling innebär särskilda risker eller ditt val kan ge effekt på din framtida livskvalitet.
I sommar kommer dessutom lagen om vårdgaranti. Det innebär inte att man har rätt till en viss vård, däremot att man har rätt att få vård inom en viss tid. Reglen kallas 0-7-90-90 och innebär att du har rätt att få kontakt med primärvården samma dag som du söker hjälp. Om du har ett behov har du rätt att träffa läkare inom sju dagar. För den specialiserade vården ska du få tid för besök inom nittio dagar och din behandling ska påbörjas inom nittio dagar.
Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (försvinner troligen 2011)
Vårdgarantin (införs 1 juli 2010)